Alldeles strax är det den 4 november och det datumet markerar ett jubileum för mig. Det var nämligen den 4 november 2020 som jag signerade ett avtal med Storytel, ett avtal som markerade början på en ny period i mitt liv.
Ungefär ett halvår tidigare var jag fortfarande anställd, hade både personalfrågor, ekonomi och visionsarbete på mitt bord samt tre barn hemma varav det yngsta bara var lite över året. Stressen var mer än påtaglig: Jag hade fått problem med minnesluckor, värk i rygg och nacke, vaknade mitt i natten med tankarna rusande i huvudet. Sådant som tidigare gått snabbt och lätt på mitt arbete gick trögt. När jag tog upp mitt mående med företagshälsovården blev jag erbjuden en ny kontorsstol. Istället sökte jag mig till vårdcentralen. Jag blev sjukskriven på 50% i 2 veckor (insisterade själv på att jag absolut inte kunde vara borta längre än så från min tjänst) och uppmanad att gå ut och gå i skogen och vid havet. En stor del av min sjukskrivning spenderade jag lipande i en av Malmös vackraste kyrkor. En promenad på en kyrkogård blev avgörande. Där, sittande på en bänk, tog jag upp telefonen och sade upp mig från min tjänst. Sedan gick jag hem med lättare steg än på länge.
Min anställning slutade siste maj och jag hade beslutat att vara ledig hela sommaren och börja söka en ny anställning först när skolorna började igen. Bara några dagar senare trillade ett mejl in. En tidigare kollega behövde fylla en tidsbegränsad deltidsanställning med underbart roliga arbetsuppgifter. Kunde jag vara intresserad? Anställningen skulle börja 10 augusti och avslutas 4 november. Jag behövde inte lång betänketid. Deltid och tidsbegränsad var precis vad jag behövde, både för återhämtning och för att fundera ut vad nästa steg skulle vara. Svaret var ett rungande ja.
I augusti firade min familj och jag sommarlovets sista dag genom att gå på en historisk rundvandring i Malmö. Den sådde ett litet frö i min fantasi. Jag hade tidigare skrivit två böcker i feelgoodgenren, nu fick jag en idé för ett historisk berättelse. Dagarna efter skissade jag på en pitch. Jag visste att Storytel hade en annorlunda manusprocess och att de var öppna för att få en idé pitchad.
Jag påbörjade min deltidsanställning måndag 10 augusti, skickade iväg pitchen på tisdagen. Fredagen därefter hade jag precis kommit hem från jobbet och stod i hallen när ett mejl trillade in. Det var från Hanna, redaktör på Storytel. Hon gillade min pitch och ville höra mer. Tjohoo, ropade jag, så pass högt att jag skrämde min man som höll på med middagen i köket. Den kvällen skålade vi för att våga ge sig ut på okända vatten, vilket i mitt fall innebar att pitcha en historisk berättelse. Min man bad mig komma ihåg att de bara hade bett mig om ett förutsättningslöst möte och att det inte nödvändigtvis skulle leda till något som helst. På ytan höll jag förnuftigt med men i magen hade jag en helt annan känsla. En sådan känsla jag får när jag vet att jag är på alldeles rätt väg.
På måndagen hade vi mycket riktigt ett möte, ett möte som resluterade i att jag fick några veckor på mig att skicka in ett synopsis. Hanna tycke mycket om pitchens grundtanke: en ung kvinna som försöker skapa sig ett självstädigt liv i 1910-talets Sverige. Men hon skulle hellre se den i en annan miljö än den jag hade föreslagit. Kunde jag tänka mig att ändra? Det kunde jag och mina tankar gick till Apelviken i Varberg. Den 10 september följde jag upp med ett synopsis på en serie i sex delar som utspelade sig just där. Nytt möte och feedback på synopsis. Var jag öppen för att ändra vissa delar? Och även skriva en provtext på del 1? Det var jag.
Jag stod i tvättstugan när Hanna ringde. Där under torklinorna fick jag veta att nu hade både synopsis och provtext varit uppe på möte med hela redaktionen och att de genast ville erbjuda mig ett avtal på en första säsong. Jag var behärskat glad under vårt samtal, jublande exalterad när vi hade lagt på. Sedan krävdes det en större planering. Det arbete som serien skulle kräva motsvarade ca 10 månaders deltidsarbete. Även om det föreslagna förskottet inte var litet motsvarade det absolut inte en rimlig timlön för den arbetsbördan. Det gör ju förskott sällan eftersom de är beräknade på vad en bok förväntas dra in av ekonomi, inte på hur lång tid det har tagit för författaren att skriva den. Alltså behövde jag hitta ett annat sätt att finansiera hela skrivperioden på.
När jag avslutade min anställning på våren hade jag även anmält mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Nu hade jag blivit kallad till ett samtal. Jag antar att från AF:s sida var målsättningen med samtalet var att diskutera hur jag snabbast möjligt kunde få en ny anställning på heltid. Men istället förklarade jag att jag stod med det här avtalsförslaget. Min handledare tipsade mig direkt om att det gick att få stöd för eget företagande. Normalt löper ett sådan stöd under 6 månader men som en satsning under Covid hade man förlängt det till 12 månader. Det jag behövde göra för att kunna ansöka om det var att ha en tydlig affärsplan, en budget och att få bägge delar godkända av en sakkunnig hos AF.
Jag hade arbetat med både verksamhetsplan och budget under min tidigare anställning. Nu behövde jag göra något liknande för mig själv. Det kändes lite ovant först men också väldigt roligt. Att få ställa alla de där frågorna till mig själv som behövdes för att kunna skriva en affärsplan var precis vad jag behövde. Jag hade även fått förfrågan om några korta konsultuppdrag inom min tidigare bransch och nu insåg jag att de också kunde få vara del av ett eget företagande.
Min affärsplan och budget blev godkända av den sakkunnige personen. Att få ett beslut på om jag skulle bli tilldelad stöd för eget företaganade skulle dock dröja flera veckor. Jag diskuterade saken med min man. Skulle vi våga satsa? Det som avgjorde det var konsultuppdragen. Eftersom jag hade fått förfrågan om sådana redan då var det något jag insåg att jag kunde utveckla vidare och kombinera med det att skriva.
Med det i ryggen förhandlade jag mig till ett bättre avtal med Storytel än det jag först blev erbjuden. Den 4 november avslutade jag min tidsbegränsade anställning och på tåget hem från den skrev jag under på Storytels avtal. Och den 3 november 2021, precis 365 dagar senare, släpptes första delen av Historien om Herta.
Nu sitter jag just och ska avsluta del tolv i samma serie. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut nu i jämförelse med för några år sedan. Jag skriver koncentrerat i tre-fyra timmar per arbetsdag. Resten av tiden tar jag konsultuppdrag, sköter om min firma, min hälsa och min familj. Inte minst är det min inställning som har förändrats. Där stress, irritation och slitenhet låg och gnagde har nu frihet, arbetslust och tacksamhet tagit vid.