och idag fick jag igen ett mail som rörde Johanna på Klarudden. Vad är det med Johanna som verkar locka flera läsare? Kanske är det att hon inte är så "lyckad"? Att hon är skild, att hon har blivit uppsagd, att hon är lite vilsen i livet? Att hon inte är så ung längre, (men heller inte så gammal att åldern blir ett försvar), att hon kan se tidens spår i sitt ansikte och i sitt minne, att hon vill göra det bästa hon kan men inte alltid vet vad det innebär. Det är härligt att få skriva om Johanna, att få upptäcka henne steg för steg.