Nu har vi förflyttat oss till Danmark och till det minsta sommarhus jag någonsin har varit i. Från min plats vid det minimala bordet kan jag nästan röra både diskbänk, soffa och säng. Fem personer på under 20 kvadrat skulle vara en utmaning om inte trädgården var precis utanför sängen med en altan större än huset. Resten är gräsmattor, prunkande planteringar och fågelbad. Barnen spelar krocket och kastar ring på pinne, mannen marinerar grönsaker och hittar sin barndoms svartvinbärsmarmelad nere i affären. Själv försöker jag avsluta en historia men valen är så många: ska Rita försöka stanna i Paris? Ska hon avsluta sin bok eller börja på en ny? Ska hon upptäcka förändring inom sig själv och vad ska den i så fall betyda? Dessutom har jag svårt att släppa henne - jag tycker för mycket om att gå omkring i Paris i hennes skepnad och balansera svensk självironi med fransk livnjutnad.
