Våren är så sakta på ingång, vi vaknar till en morgon där ljuset redan är på väg istället för att dröja i flera timmar som det har gjort sedan november. Hastigheten börjar kommer tillbaka i naturen, fåglarna dansar i luften, det jäser redan i jorden där små gröna skott skjuter upp. Mitt eget tempo är annorlunda. En hög arbetsbelastning under vintern och en infektion som inte vill ge med sig gör att jag är betydligt mer långsam än jag brukar. Först möter jag detta med frustration, försöker komma upp i tempo, pressa mig själv till att arbeta snabbare. Men därefter, sedan några dagar tillbaka, låter jag det vara och försöker acceptera det tempo min kropp och mitt huvud vill ha just nu. Jag omfördelar mitt arbetsschema, väljer från, lägger en del uppgifter på framtiden och koncentrerar mig på att göra det jag behöver göra nu så bra som möjligt. Så får jag luft igen och mer ro. Och så bäddar jag min säng. Jag såg en inspirationsvideo med en amerikansk amiral för någon vecka sedan och hans första uppmaning för bättre livskvalitet var att alltid bädda sin säng till perfektion, varje morgon, utan undantag. Nu brukar jag bäddag min säng knappast till perfektion, mer handlar det som att lägga luftade täcken och kuddar på plats. Men sedan en vecka tillbaka är sängen bäddad med stor omsorg. Varför detta? För att det ger möjlighet till att börja varje dag med en arbetsuppgift utförd med bravur. Vilket i sin tur kan leda till att man vill fortsätta på samma bana under dagen. Och skulle dagen, trots allt, visa sig vara en hård sådan, så kommer man hem till en välbäddad säng på kvällen, klar att ta hand om och ge vila till ens trötta själv. Mmmm, inga dumma tankar alls. Hoppas ni har det bra, bäddad som obäddad.