Idag publiceras första delen av min följetong Johanna på Klarudden i Hemmets veckotidning. Den är ett resultat av dagdrömmeri från min sida. Om jag inte bodde här så skulle jag bo där. Öland är mitt andra hem om inte annat så i tanken. Det finns en strävhet i Öland, en slags motpol till vita stränder och sommarsol som det också finns där i överdåd. Öland har karaktär, integritet, en lågmäld dramatisk ådra. Alvaret breder ut sig som poesi, klappad mothårs, ja en sådan text man behöver en stund på sig för att kunna smälta och ta emot. Min dröm, där längst in i hjärtat, är att en dag få kalla mig själv Ölänning ...
Följetongens huvudkaraktär, Johanna Salling, står mitt uppe i en virvel av skilsmässa och uppsägning. När hon reser till Öland tänker hon att hon reser tillbaka till sin barndoms somrar. Istället möts hon av en snålkall mars, ett ouppvärmt hus och en vattenpump på gården. Men i det att hugga ved, bära vatten och laga gärdesgårdar finns en annan resa, någonting som gör att tankarna får falla på plats medan kroppen är upptagen av hårt arbete
Hoppas ni tar emot henne och följer hennes Öländska äventyr!
