Jag tycker att jag är bra på att planera mina dagar - både min arbetstid och min fritid. Jag gör arbetsscheman för mig själv som är planerade i 15 minuters block, jag skriver in när jag ska stänga datorn för dagen och plocka undan på skrivbordet innan barnen kommer hem från skolan, jag planerar in efter-skolan-aktiviteter såsom bakning och plantering. Oftast fungerar det så bra - jag upplever att jag har samlade och effektiva arbetsdagar där jag får gjort det som jag har planerat in att göra och kan se hur mitt arbete går framåt över arbetsveckan innan jag sammanfattar på fredag eftermiddag och lägger en plan för nästa vecka. Men idag - nix. Idag har varit en sådan dag då allting liksom faller in i vartannat, det känns som om jag springer omkring (även om jag sitter ner) och släcker eldar med en hink vatten som har hål i botten. Dels handlar det om deadlines inom olika uppgifter samtidigt, dels om teknik som inte vill så som jag vill. En skrivare som plötsligt inte vill kombineras med datorn sätter väldiga käppar i hjulet. Närmare en timme går på att försöka hitta andra lösningar. Så ska jag försöka jobba in det jag skulle ha nått på den timmen under nästa. Osv. Tillsluta sitter jag med magont och stirrar på klockan medan händerna försöker skriva klart den uppgift borde varit klar med för en bra stund sedan.
Pust.
Så gäller det att kliva av det stresståget - att fysiskt förflytta sig till en annan plats och göra några andningsövningar. Därefter kan jag planera om morgondagen så att dagens oavslutade uppgifter får plats och i lugn och ro stänga datorn för dagen. Men stresskänslan i magen, den ger inte vika för det. Ut och gå med dig, säger en inre röst. För visst är det så - att promenader är bland det bästa för stressade magar.
Hoppas ni har en lugnare dag än jag!