För några dagar satt jag och arbetade på en av scenerna i manuset "Vinter på Klarudden" - en uppföljare till Johanna-boken. Scenen utspelar sig i ett högt rosa hus i Karlskrona, ett hus som jag har varit på besök i en gång för länge sedan och från vilket jag minns en glittrande kristallkrona, en utsikt över havet och en brant trappa som ledde upp till tredje våningen. När jag tar en kaffepaus från manuset går jag in på Instagram. Det första som möter mig där är en bild tagen av författaren Christoffer Holst, som är på helgbesök i Karlskrona. Bilden föreställer precis det rosa hus som jag sitter och skriver om. Ihhh! Slumpen är en lurig liten vän skulle jag vilja säga.
Vi är redan i sista veckan av juni, en av de månader jag tycker allra bäst om. Det gröna är fortfarande nytt och spänstigt och sommaren är liksom nyvaken. I går satt jag en lång stund på en brygga och lät solen värma mina bara ben medan jag tittade på två bröder som gjorde konster från en hopptorn. De var så fina, så unga, så levande. Och verkade inte ha några bekymmer alls. Så fint att jag fick sitta och se på dem ett tag och luta mig mot deras glada vrål medan de gjorde volter från 7 meters höjd.