Idag skiner solen på snön utanför min skrivplats och jag knaprar mig närmare våren på brända mandlar och en nyfunnen favorti: svartkål. Smakar som smör fast grönsak. Så snart solen skiner känner jag att alldeles strax är det vår, alldeles strax får jag känna gräset under bara fötter igen och sitta på kökstrappan tidigt om morgonen med min kopp kaffe i handen. Här i februari publicerar Året Runt min novell Vinterbröllop med växthus och där är det fullt med både snö och sol, en kvinna beroende av rosa och en man som har lite svårt att skilja på sin blivande-fru och sin före-detta. (Den är planerad att ligga i vecka 8). Jag skriver sommarföljetong nu, låter huvudet vandra bort till mognande äpplen och en kvinna som går ned till bryggan varje morgon för ett dopp. Jag kan nästan känna hur mjuk hennes slitna röda badrock är och hur stäv klippan är när hon sätter sig på den för att ta av skorna. Allt gott till er!