Jag är ingen vintermänniska. Tvärtom. Så snart ljuset kikar fram efter månader av grå himmel är det som jag blir mig själv igen. I södra Sverige är det just nu kallt och soligt. Jag ignorerar det första och älskar det sista. Alltför tunt klädd går jag och handlar tulpaner som frasar så där härligt, precis som de ska.
För två veckor sedan släpptes "Vinter på Klarudden" som ljudbok. Tack snälla ni som har hört av er till mig med era fina recensioner. De värmer mitt hjärta ska ni veta. Den var en kvinna som skrev att boken gav henne livslust, att livet kändes möjligt och roligt när hon hade läst ut boken. Jag blev så glad att jag fick gå och snyta mig. Ni vet, med vatten i ögonen. För livslust behöver vi ju, hur ska vi annars orka med både det roliga och det sorgliga i livet?
Den här våren innebär mycket skrivande för mig. Jag arbetar på en ljudboksserie för Storytel som ska släppas i oktober och ska dessutom strax påbörja en ny roman som, om allt går väl, kommer ut nästa vår. Jag är som mest klar i huvudet om morgonen, därför går mina förmiddagar till intensivt skrivande medan eftermiddagar används till redigering och allt det där andra, som möten och bokföring och sociala medier. Det är förunderligt att det går att sätta sig ner vid ett skrivbord, slå upp datorskärmen och låta fantasin rinna ner genom fingrarna och se hur en historia växer fram på dokumentet framför mig. Trots att jag arbetar med det så gott som varje dag förstår jag fortfarande inte riktigt hur det går till.
Hoppas ni har det bra i våren, oavsett om den dröjer eller blomstrar och att ni tar er tid att göra det som ger just er livslust.
Kram från Anna