Det var sommar så länge och värmen låg och tryckte mot mitt arbetshus och sedan, bang, svepte kylan in och allting började ändra färg över natten. Och nu kan man verkligen andas igen, inte bara flämta med tungan ute. Det går bättre att skriva också tycker jag, när man inte bara längtar efter att hoppa ned i svala havet hela tiden. Tre berättelser skriver jag på parallellt just nu, med varierande resultat. Ibland glömmer jag att byta huvudpersonens namn när jag går över till nästa historia och min redaktör skickade ett mail och undrade varför det plötligt dök upp en helt ny huvudperson mitt i följetongen. Hoppsan, kan man säga och försöka hålla isär levnadsöden, pojkvänner och parkeringsböter från varandra. Hur ser det ut för er i nästa vecka - är ni på bokmässa då?