Mörkret smyger sig på under oktober. När jag tassar upp strax efter 5 är det nattmörker utanför. Jag börjar dagen med att tända ett stearinljus i ett av fönstren mot gatan. När jag var liten tände vi ett stearinljus i fönstret när någon i familjen skulle komma hem sent på kvällen. Ljuset glimmade en hälsning om att vi väntar på dig till den som kom hem. Kan fortfarande minnas känslan av att hålla utkik efter den flammande lågan medan jag närmade mig huset ute på gatan där det ofta var kallt och blåsigt. Kanske är det det som är att få ha ett hem - ett ljus i ett fönster som säger att man är välkommen in.
Här är förändring på gång igen. Förra våren gjorde vi en flytt av arbetsskäl. Nu ska vi göra en flytt till, denna gång för att kunna vara nära en familjemedlem som behöver vår hjälp. Vi kommer att lämna en relativt stor lägenhet mitt i stan och flytta in i två och en halv små stugor på landet. Det snurrar i mitt huvud när jag tänker på allt som ska ordnas och på hur våra möbler och saker ska få plats i två gamla torp. Men samtidigt tänker jag på att vi kommer att landa där i december och att något av det första jag ska göra är att hänga upp adventsstjärnor i fönstren och tända dem. Sedda från vägen kan man veta att där uppe i backen - där är ett hem.