- Du ser ut som om du behöver gå ut och skriva en stund, sade min man till mig i eftermiddags. Då hade jag varit ensam med barnen i ett dygn och vi hade cyklat i parken, sprungit i regnet, sett film, bytt blöjor, friterat tofu, tvättat tvätt, bäddat rent, luftat ur, torkat torrt, läst högt, tröstat, sjungit, pipt i magen, talat allvar, gjort varm choklad, spelat spel och byggt kulbana. Han hade rätt. Jag drog på mig ett par gula sandaler (med hög klack) som jag hade hittat längst in i garderoben och sprang (stapplade) ner på närmaste café med anteckningsblock och penna. Min tanke var att jag skulle skriva en plan över hur jag ska slutföra och börja första redigeringen av romanmanus 2 men huvudet hade andra planer och resultatet blev en exposé över roman 3, den som sedan en tid har börjat dyka upp bland tankarna och som nu krävde att tas på allvar. Fyra sidor med karaktärer, platser och intriger rann ner i min nya anteckningsbok under en knapp timme och därefter kunde vi gå hem igen, de gula skorna och jag.