I augusti vilar vi en smula. Juli har varit hektisk på många olika sätt. En återflyttning till vår egentliga bostad står för dörren och har behövt förberedas, barnen har stått i kö för nya skolor vilket har skapat en del osäkerhet och för mig väntar ett annorlunda jobbår. Inte bara ett utan två manus ska avslutas under hösten och det kombineras med att turas om att vara med vårt yngsta barn. Tankarna yr hit och dit, listor skrivs på saker vi inte får glömma. Men nu, för några dagar, vilar vi. Idag regnar det, ett mjukt sommarregn som lägger ett lugn över staden. Igår sken solen och jag satt längst ut på bryggan på bilden och lät solglittret svepa över mig. Då vilar jag, hittar ett lugn och en ingång till minnets många andra somrar, speciellt barndomens som var så fylld av upptäckter och fantasi. Tänker ofta på det - hur mycket tid jag hade som barn till att utforska både naturen och staden, till att hitta på lekar och historier, till att få vara i mitt eget huvud, i mitt upptäckande av världen. Hoppas att jag nu ger mina egna barn samma möjlighet. Idag ska jag sitta en del i ett fönster och titta på sommarregnet. Precis som när jag var barn.